pjoltas

Telefonbloggat. Härjedalsfjällen. Idag har jag åkt på-längden-skidor. Kanske en mil framåt och en halvmil bakåt. Jävlans bakglid (och då snackar vi inte räsermage!).
Det var annat för Farscha de Pjoltas som hade julklappsskidor för tusentals kronor på fötterna. Som en inoljad iller med hemlängtan i nedförsbacke gled han fram i spåren, helt ljudlöst...ja, tills på hemvägen. Då en pjäxa hade svullnat och gav ifrån sig ett rejält pruttljud vid varje rörelse med vänsterfoten. So much for fjälltystnad. Prutt!
Om det blir sol och fint imorgon och om jag känner min näsa rätt, så skall den då förvandlas från en liten blek färskpotatisnäsa till en röd fnasig bakpotatis a la 8:e gradens brännskada. Barn kommer att gråta. Jag kommer att få navigera via backspegel och jag kommer att följas av ett spår med nässkinn.
Man kanske kan ta tillfället i akt och slöjda till en portmonä eller en lampskärm av nässkinnet..eller...Nej, i såna här situationer önskar faktiskt Pjoltas att han fick vara Michael Jackson..