Olycklig?! Inte en dag till..
Här är dagens rutt:

Jag har tröttnat på att vara så jävla olycklig och jag måste göra något åt det. Jag klär liksom inte i att vara olycklig. Mycket av Pjoltas går ut på att roa andra och få människor glada. Det är inget som sker tvångsmässigt utan det är liksom nåt medfött fel..ja eller en talang, vad fan vet jag.
De senste fem åren har jag levt i ett förhållande med en mycket speciell tjej. Det var ett himmelshelvete dvs. antigen så var det svart eller vitt. Jag har under dessa år knådat till min personlighet till någon slags utjämnare och behagare för att få stor som liten situation att bli så okej som möjligt. Det känns som jag tappat bort mig själv. Förstår ni?!
Okej, vad fan menar psykot, vad vill han då? undrar ni. Ja, vad menar jag egentligen? Ja, jag vet inte. Jag vet fan inte. Det enda jag vet är att behöver klyschigt nog hitta mig själv igen. Det är därför jag går..
Är det någon som känner igen sig? eller? eller inte? Tips?
..
Det här inlägget blev lite för personligt och därför lägger jag in denna Speedo-bild så avslutas allt med ett leende:
du har hopp om en bra framtid. bygg på det. kul att läsa något personligt om dig pjolte.
:-)
Mmm.. ibland måste man få ur sig lite personal stuff med.
Tänkte komma med ett tips, men då skulle jag rabbla till morgonkvisten..
Sen kom jag på att jag inte vet ett skvatt om ditt förhållande, så jag ska va tyst.
Hoppas du hittar dig. Kolla på pendelbn till Märsta, där har jag hittat mig själv några gånger.. ;)
Det bästa du kan göra är att gå. Gå, gå & tänk & tänk tills minnen bleknar och inte har någon betydelse längre. Först när minnena inte rår på dej kan du hitta dej själv. Ta aldrig någon skit.
Bittra människor blir aldrig nöjda. Detta kan man inte påverka. Bara genom att inte sjäv bli bitter.
Instämmer med föregående inlägg. Det är tanga killarna som gjort dig förvirrad? /
Bosse
Tack för ditt inlägg i min blogg =) jo kanske man ska berätta men fortfarande vill jag intebli "skjuten"
Mmmm....lite för svårt att utala mig.
Men,är hon inte snäll så gör du rätt i att bryta.
Är det du som behöver utvecklas så är det väll inget hinder att vara kvar i förhållandet?
Det var väl så diplomatiskt som jag kunde svara..:)
Annars kan du ta en tur till munkarna o söka..
//Virpi