Dikt by Stigfinn
Gästbloggare hos Pjoltas: 
Hej min spröda kastanjettskärvor!
Er innervägg, borttappade lovikavante och kaskelottavföring Stigfinn Kragballe är tillbaka. Nu ska jag bjuda på ett stycke jag skrev under min skoltid (1987) på den franska impressionist- och konstruktivitetsinterpellationscentret för modern konst C´est la vie Le Vaurtgaurd innan jag kastades ut och ständes av på grund av koppleri och uppseendeväckande doft. Dikten handlar om just det:
DETTA INLÄGG LÄSES ENDAST MED BAKGRUNDSMUSIK!
ÖPPNA SPOTIFY OCH KLICKA HÄR..sen går det bra att läsa.
ÖPPNA SPOTIFY OCH KLICKA HÄR..sen går det bra att läsa.
Hej min spröda kastanjettskärvor!
Er innervägg, borttappade lovikavante och kaskelottavföring Stigfinn Kragballe är tillbaka. Nu ska jag bjuda på ett stycke jag skrev under min skoltid (1987) på den franska impressionist- och konstruktivitetsinterpellationscentret för modern konst C´est la vie Le Vaurtgaurd innan jag kastades ut och ständes av på grund av koppleri och uppseendeväckande doft. Dikten handlar om just det:
"Hon ser mig
hon viker av den sviktande kullerstensgången upp mot Montmartes gränder och ångest
hon faller
gul och frän är doften
ångest
Kraa
Kraa
Kro-kro-kro
ångest"
hon viker av den sviktande kullerstensgången upp mot Montmartes gränder och ångest
hon faller
gul och frän är doften
ångest
Kraa
Kraa
Kro-kro-kro
ångest"
Kommentarer
Postat av: siri skywalker
pjoltas pjoltas
att du var så djup
Postat av: siri skywalker
stigfinn? hm.
confusing
Postat av: ö
psykbryt! Ha ha!
Postat av: korven
AHHAHAH klockrent. Ska sätta låten på repeat!
Trackback
