Gästbloggare: Stigfinn Kragballe
ÖPPNA SPOTIFY OCH KLICKA HÄR..sen går det bra att läsa.
God Morgon mina underbara livslökar!
Det är er insmorda högerhand, vattenspridare och kärlekspockande Stigfinn Kragballe här. Jag tänker bjuda på en dikt om morgonstunden som jag skrev en kall höstmorgon i februari på motellet "Totbraaten" utanför Öst-Berlin under 1970-talet. Då jag jobbade som bakgrund på krokikurser:
så som jag vattnar min 12 centimeters fåle
gul och frän är doften
ångest
Kraa
Kraa
Kro-kro-kro
ångest"
Fint...jättefint stigfinn...S
Och kul med en gästbloggare sån ska jag också skaffa när jag blir gammal :)
ÅÅÅH the funeral är ju världens finaste låt, börjar alltid gråta när jag hör den.. ( fast det är nog för att jag lyssnade på den med mitt ex på högsta volym och solen lyste in så fint genom fönstret i maj).
Jag kommer tillbaka efter sommaren. Med en ny blogg... Som bara ett fåtal får känna till...
Haha! fan vad du är knäpp.
från och med nu heter du Wierdo. och tro mig, det är en komplimang.
Den dikten beskriver verkligen mitt liv! Jag hoppas vi får höra mer ifrån Stigfin. Musiken var svår.
Bränn inte sönder dig!!! ha de!!!
neej, hanna fridén älskar sig själv alldeles lagom mycket, man ska älska sig själv till döds tycker jag. det är bra.
Nästa gång nån i Svenska Akademien ramlar av stolen hoppas vi självklart att Stigfinn väljs in.
Må väl i solen och kom ihåg att även en riktig man kan smörja in sig med solskyddsfaktor :)